Pigga upp mig, någon ....

Jaha, jag har antaligen högt blodsocker. (.. och fy FAN vad jag hatar mellanslagstangenten..)

Och att skriva av sig påinternet är inte bra det heller,
för då ökar man piggheten, ochdåhar nor-adrenalinetoch dopaminet frigjorts.

Och där har vi orsakerna till en massa hemskt.
Någon enstaka gång är ju okej, ja. Men internet ärjumerän en enstakagång. Det vet ju de flesta idag.

Jag harinte sovitpå helanatten,och detberor välpåatt jag åt innan jagla mig.Mendet har jag gjort förut. SÅnu är det välnågot annat. Vad kan man ju fråga sig.
Jagkan bara gissa.


KÄnslor är ju jobbiga, det vet vi, och samtidgtmåst evi h adem.
Just nu är jag i ett jävla tillstånd, där jag inte har demkvar längre.
OCh samtidigt försvinenr jude sista få känslornaom jag skriver nu på nätet.(?)
Istället för att ha dem kvar och lirka fram dem.

Det bästa är att börja skriva,m och försöka stimulera fram d3em, ommanska vara korrekt(?)
Jag vet (kände det nämligen nyss) när låg och vilade (haee kläst böckeri två½ timme, för jag visste att jag inte skulle sova med matsommältelångsamt i magen).

Man kan fåen speciell stämmning, jakänsla av känslor. Att de gör mening ochnytta. Att ens känslor ska användas ochatt man har användning att använda dem.

Just nukänner jagsom sagt ingetalls.

Läste en hälsobok, och jag fattar ju direkt att jag har högt blodsocker.
Undervikt (Nu är min BMI på 23, men jag styrketränar ju),
pigghet.
Andra tecken jag inte vill ta upp..
sugen, som det står. Men det beror ju på att livet är utan känsor är tråkigt. 
Att jaginte harinpersationelelrmotivation dvs. Jo till vsissa saker.
Ja, men. det liksom, finns inte till... förske rdagarna i ända.

"Du som är så smal  kan ju inte vara sjuk, det är BARA de som är överviktiga...". ja visst...

När ska livet bli för människan?

Meningen med livet är att 1. ha hälsa. 2. vara normal (vad betyder normal..bla bla bla... ja du, fråga någon som varit utstött/mobbad eller sitter på ett mentalsjukhus får du nog ett bra svar "inte som mig".)

Jag har ingen aning om min hälsa.

Jag var på sjukhuset, ochde sa "allt är ok": Utanatt jag fårenminsta tillskymtom hru värderna låg till.
"Vi skickar hem det i ett brev." Jag fick ett brev. "DItt prov var positivt" Dvs. att inget påvsades. Jaha, ja , Det var ju vad jag fick veta.

Hälsoböckerna är bra, för de ger hopp om "om dukänner dig, kan det beropå att att duinte äter ... Xxxx"" Menigne är att duska känna dig XXxxxx.
Det finns hopp!!! liksom.
Och så kommer det sistnämda "DUmåste äta prickpunktligtpåklockslaget, och inte haett jobbelelr studiereller n ågot annatso kommer i vägen. och sådiverse matrutiner som gör en heltnedstämdtillmods igen. vem FAN äter som enklocka, prickkl Xxxx... de som gör det mår ju väländåbara för dåligt.. ?

Vill tillbaka till barndoms flasharna jag hade i natt.... vill att allat ksa bli som förut. Till tiden när man ändå itne mådde bra, men itne var förstörd..=(


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0