Pigga upp mig, någon ....

Jaha, jag har antaligen högt blodsocker. (.. och fy FAN vad jag hatar mellanslagstangenten..)

Och att skriva av sig påinternet är inte bra det heller,
för då ökar man piggheten, ochdåhar nor-adrenalinetoch dopaminet frigjorts.

Och där har vi orsakerna till en massa hemskt.
Någon enstaka gång är ju okej, ja. Men internet ärjumerän en enstakagång. Det vet ju de flesta idag.

Jag harinte sovitpå helanatten,och detberor välpåatt jag åt innan jagla mig.Mendet har jag gjort förut. SÅnu är det välnågot annat. Vad kan man ju fråga sig.
Jagkan bara gissa.


KÄnslor är ju jobbiga, det vet vi, och samtidgtmåst evi h adem.
Just nu är jag i ett jävla tillstånd, där jag inte har demkvar längre.
OCh samtidigt försvinenr jude sista få känslornaom jag skriver nu på nätet.(?)
Istället för att ha dem kvar och lirka fram dem.

Det bästa är att börja skriva,m och försöka stimulera fram d3em, ommanska vara korrekt(?)
Jag vet (kände det nämligen nyss) när låg och vilade (haee kläst böckeri två½ timme, för jag visste att jag inte skulle sova med matsommältelångsamt i magen).

Man kan fåen speciell stämmning, jakänsla av känslor. Att de gör mening ochnytta. Att ens känslor ska användas ochatt man har användning att använda dem.

Just nukänner jagsom sagt ingetalls.

Läste en hälsobok, och jag fattar ju direkt att jag har högt blodsocker.
Undervikt (Nu är min BMI på 23, men jag styrketränar ju),
pigghet.
Andra tecken jag inte vill ta upp..
sugen, som det står. Men det beror ju på att livet är utan känsor är tråkigt. 
Att jaginte harinpersationelelrmotivation dvs. Jo till vsissa saker.
Ja, men. det liksom, finns inte till... förske rdagarna i ända.

"Du som är så smal  kan ju inte vara sjuk, det är BARA de som är överviktiga...". ja visst...

När ska livet bli för människan?

Meningen med livet är att 1. ha hälsa. 2. vara normal (vad betyder normal..bla bla bla... ja du, fråga någon som varit utstött/mobbad eller sitter på ett mentalsjukhus får du nog ett bra svar "inte som mig".)

Jag har ingen aning om min hälsa.

Jag var på sjukhuset, ochde sa "allt är ok": Utanatt jag fårenminsta tillskymtom hru värderna låg till.
"Vi skickar hem det i ett brev." Jag fick ett brev. "DItt prov var positivt" Dvs. att inget påvsades. Jaha, ja , Det var ju vad jag fick veta.

Hälsoböckerna är bra, för de ger hopp om "om dukänner dig, kan det beropå att att duinte äter ... Xxxx"" Menigne är att duska känna dig XXxxxx.
Det finns hopp!!! liksom.
Och så kommer det sistnämda "DUmåste äta prickpunktligtpåklockslaget, och inte haett jobbelelr studiereller n ågot annatso kommer i vägen. och sådiverse matrutiner som gör en heltnedstämdtillmods igen. vem FAN äter som enklocka, prickkl Xxxx... de som gör det mår ju väländåbara för dåligt.. ?

Vill tillbaka till barndoms flasharna jag hade i natt.... vill att allat ksa bli som förut. Till tiden när man ändå itne mådde bra, men itne var förstörd..=(


nykterister...här får ni läsa.

Det är nästan för mycektlyx,att blogga, att andra kan läsa vad man skriver.

Därför ska man glömma bort det.
Jag känner mig mest ärlig tillmig själv om jag skriver som man skrev dagbok enbart för sig själv.
Som förr i tiden.

Igår flöjde jagmedpå västerviks visfestival.
Inte fasen komjagihåg att jaghängdemed sådanasom "livet är alltid förstört, JAAAG kan inte göra någonting åt det hela - verkligheten är ju annorlunda, så alkohol är det somlöser. Jag är rolig, vi är roliga, alkohol är det som fyller ut"

Jag vill aldrig aldrig aldrig aldrig aldrig påbörja alkohol drickande. Tyvärr har jag gått fritidsledar linjen,o ch där drickes det mer än någon annanstans. Det är så synd, Så pinsamt tydligt, att fritidsledarlinjen , är enlinjesom ses som semester, som prioriteras, eller hankas upp av dem som är avdankade,ellerintekan plugga, och fördriver tid.
Det är ingetfelmed att inte ha läxor, förutom någon enstaka gång. Men inte var det mångasom gjorde någotkreativt av sin "stora frihet, och lediga tid".

Well,. Jag åkte dit för att inte dricka alkohol. För jag ahr adlrig gillat det. Tyvärr var det mycketfestande., och mågna som ansåg att iivet är omöjligt utan alkohol.INte FAN vill ajg dit. Det finns ingen väg tillbaka från alkohol. Vi fick en hjärna när vi föddes,som har möjlighet till så mycket, och så komplext mycket, och flexiblitet att ta sig an utmaningar, och ibland misslyckas och om vi kämpar hårt ,att lyckas.

ALkohol gör att vi förloar säkerligen mycket. Jag är glad att jag är unik som inte drack förren jag var 22 år. Jag har blivit en lite annorlunda person av detta.
Hade rolgit igår,men ja, varför är det så svårt att finna och hitta sitt jag? Och mågna väljer alkohol istället? Är det för att det gör att man slipper leva i återvändsgränden, somlivet har blivit? FÖr en del"rensar" det skallen, urladdningen.
Man jag vill bara tittadem rakt i ögonen och säga, KOm inte med sådana ursäkter som "Verkligheten ser ut, nej den ser
inte ut såhär":
ALkohol gör att vi förloar säkerligen mycket. Jag är glad att jag är unik som inte drack förren jag var 22 år. Jag har blivit en lite annorlunda person av detta.
Hade rolgit igår,men ja, varför är det så svårt att finna och hitta sitt jag? Och mågna väljer alkohol istället? Är det för att det gör att man slipper leva i återvändsgränden, somlivet har blivit? FÖr en del"rensar" det skallen, urladdningen.
Man jag vill bara tittadem rakt i ögonen och säga, KOm inte med sådana ursäkter som "Verkligheten ser ut, nej den ser inte ut såhär". Du har aldrig "inte haft en chans", och den är aldrig borta. Du kommer förmodligen i8nte förstå detta förren du verkligen är i läget när du förstår att det är försent. Det ärsom om ordet "verkligheten ser ut så, har inte du som är xx år fröståtdet redan?" vägaer så tungt.SHIT BULL.


Mitt i min kursundervisning så läste jag om alkoholen och dess roll isamhället.Forskning visade det jag länge har misstänkt ; de som inte dricker, nykterister får påfallande stor risk för hjärtinfarkt.Och här pratarvi nog om att desom dricker hålelr varandra bakomryggen, och stöter ut de nyktra. Ensamheten är farlig.

Well.Då står jag i mitten här någonstans. Och jag vill fasen förändra. Det ska löna sig att satsa på att behålla sin musikalsika,, fantasirika, känslomässiga, rythmbaserade, takt intresserade hjärna.

FUCK alkohol. Takt och rythmsinnet säkerligen uppleves av många att det förbättas,mycket tack vare att det gör oss uppmjukade och varma i kroppen.Näehäe säger jag. Värm upp med en gång tur, och din takt och rythm känsla är
likvärdig. Bortsett från att den intehar risk att förvinna med alkoholens lömska makt.

Alohol är förbrännt socker.

Kroppen mår konstigt...


Det här kommer bli ett inlägg med dagens skrämmand eupplevelse, som hålelrpå fortfarande,
samt fullproppat med intressant livs information för tjejer,
och om hur de förbättrar sin tillvaro.

Jag börjar med tjejerna ;
Jag är grabb, och som många många många många gilalr jagsport.
Hur kommer detta sig, att grabbar gillar sport, men inteflickorisamma grad?

Dels, kompisghänget är viktigare för flickor. Grabbar har en större förmåga att vara ensamma.
Ja, jag skriver förmåga.

Närman rör på sig får man de klassiska beta-endorfinerna.
Till saken hör;; Flickor stimulerar beta-endorinf produktionen än män,
MEN deras serotonin nivå är sämre.
Serotonin kontrollerar en massa känslor.
Och med ett sådant bakslag, kan jag tänka mig att de föredrar att vara i sällskap, då man är känslomässigt
undertimulerad. Och via Beta endorfiner får man en ny självsäkerhet. Det har kontakt med känslolivet.
Och tjejer rör kanske inte lika mycket på sig, och därför kan de fröstärka sin "svaghets bild"..
Därför kan man väl kanske också säga att kvinnor "bättre rår om sina relationer":
För det är helt enkelt livsviktigt för dem.

Men ut och rör på er tjejer,  kasta freesbee, cykla, gå snabbt. Viktigt viktigt. Ni vinner självförtroende och stabilitet !

¨Problemet för tjejer är mat och blodsocker nivån. Den verkar sjunka snabbare än hos män, och jag misstänker att det beror på hormoner. Ni verkar behöva äta 6 gånger per dag, inte så jätte stora måltider, istället för 4 - 5 måltider per dag. För annars kommer godis hormonerna fram, och blodsockret krånglar efter godis.
Det här är mycket tankar jag har med mig i ettkommande arbetsliv. Jag har läst mycket om det här. Men jag kommer ALDRIG antagligen att få chansen att arbeta med det här.

TVÅ orsaker ;

Oresak ett; Utbildning på allt. Även en okunnig med utbildnings intyg, kommer före en bildad och påläst utan utbildnings intyg.

Och den jobba ger orsaken, för min del. Att plugga betyder att använda skallen, mer än sig själv. Att tänka teorisera, använda sin akänslor.
Faktiskt, så är arbetslivet viktigaste verktyg, dels hjärnan så klart, men sedan fkatiskt INTE utbildning (man lärsig med tiden, det finnsminiräknare idag, utbildning är ett stort skämt egentligen mot arbetssökanden).
Det hela berör två vitkiga aspeketer; spegel neuronerna och kroppsspråk. Det som får oss att känna koppling och "sammanhang" mellan varandra. utan detta kan vi intekänna att "Wow" vilken justesnubbe. låt oss börja det roliga jobbet, och sammarbetet. Det här är jag rädd för att jag inte är tillräckligt bra på. Jag vill utveckla det till varje pris.
Det tillsamamns med förmågan att sammarbeta och läsa alla andra, och skapa en grupp.
Människor är små veka saker, som ser gruppen som en båt, och att vara utan ledare är inte tu talpå att tänka på.
Jag som är väldigt självständig serinte det geniala med det här, jag föredrar huvudet, och såklart att utvecklas med andra människor.
Men det är intelika vitkigt som kroppsspråk och spegel neuronerna.

Nu har ni lärt er något.

Sedan måste jag berätta om mitt konstiga mående idag.Jag harinte gett upp att äta så ordentlgit, och ta bort socker så mycketsommöjligt.
Frukost vart redan kl 6.30, då jag vaknade och kunde inte somna om...
Gick enpromenad och vart så trött att jag baraslocknade. Vaknade kl 11.15 (!)
Då är det dags för lunch.
Åt en pizza, hel. (eldorados minii pizza) men det var ändå väldigt mycket.
Därefter började jag kännamig skum
Tyvärr också kände jag att det var otillräcklgit, sinnesmässigt,men förmycket i magen.
Efter ett besök hos arbetsförmedlingen (arbets-förmodligen)
så kunde jag inte längre. Jag köpote åtminstone så mörk choklad som möjligt
Anthon Bergs New Guinea 72 %.
Därefter började det hemska.
jag kände direkt att jag vart yr och massa skit.
Man vet ju sedan barnsben att yrsle betyder igentäppta blodkärl och sådant. Och i och med att jag har ätit choklad tidigare i mitt liv så känns det ABOLSUT INTE kul.
Jag gavmig iväg på moitionsrunda efter att ha vilat i ent imme, för säkerhetsskull.
(röra på sig MÅSTE Man, desutom är det min enda mening här i livet.)
Jag misstänker att tidigare har enzymerna i magen varit förberedda, osamt ratat rätt bra vadsom finns i choklad,
tyvärr har det kanske förstörtlite i kroppen (är jag rädd rädd rädd för)
Idag så bestmde sig magen för att bearbeta en chokaldkaka ,mörk. Det har den aldrig gjort förr.
jag kände under träningspasset att jag nsätansprang mot mig själv.
Armar nästan domnade, de puslerade ialla fall. Stort blodpump. Jag gissar på att det är att magsäcken behöver så mycekt blod för att ta itu med den mörka chokladen.

Här sitte rjag och är skraj och oevetandes.
jag bloggar ut min ovisshet.

Sockerberoende.


Hej, och välkommen in i min nya blogg!

Jag förstår om du vill se digomkring först,men jag gasar rakt fram först.

Eller inte.

Musik är antagligen det som får oss att läka, och finna de stora stunderna i livet.,
på andraplats förstås. Först kommer ju själva upplevelsen,och skapande.
I min värld var det så, tills psykologin komoch vände upp och ner på allting,
och särade på begrepp som inte gör sig ensamma.

Jag har just lånat "Sockerbomben" av Bitten Johansson för att få bort chokladskiten,som jag sitter i.
Att jag äter choklad, och mår bra av det-.
Hittils har jagslutat äta godis, dricka läsk, äta glass, äta chips, dricka jos. Allt det var väldigt enkelt faktiskt.

Förra gången jag försökte började jag svettas efter tre dagar, och fick kraftigt obehag och dysfori*
Det var nästan kuslgt jobbigt.

I en månad höll jag det. Sedan gick jag förbi en godisautomat, där någon inte "fått sin vara att trilla ner".
Gammal dunkvana trogen, dunkade jag ner det. Och där stod jagmed gratisgodis i handen.
Gissa hur det slutade.

Jag bestämde mig för att byta miljö, jag kunde omöjligt göra något åt det i Stockholm.jag hoppades på ett bättre ställe.
Lilla Vimmerby

Där i början var jag bestämdoch nekade alkohol och godis i en månad. Så jävla jobbigt var det.
Huvudet blev helt fel, endorfin bristen blev total. Jag var tvungen att jogga springa flera gånger i veckan + promenader varje kväll. De andra tolkade det som att jag var en ensam varg och hade svårt för att umgås.
Ja , inte så svårt att umgås. Tyvärr har jag haft svårt att umgås med andra tidigare. Pga. en ej okomplicerad personlighet.
My loss.

Gissa hur populärt det är att inte dricka på krogen. Näe, noll...

Jag gjorde ett nytt försök, höll mig i en månad efter tider av dåligt mående och väldigt stora mellanmål.
Det höll i en månad, till jag hälsade på hos en kompis flickvän, som var från Estland, hon bjöd på choklad och jag sa att jag inte kunde. För jag har slutat. - ÄT för mig. Och min kompis pushade mig också.- Du kan ju ha en "fri vecka i Estland" och sluta när du kommer hem. Sure.

Jag har sedan dess ätit choklad nästan varje dag i ett år.
Jag är ej övervitkig. Har en väldigt vältränad kropp.
Så där fick du, som hade fördomar.

Nu lånade jag sockerbomben för att göra ett försök på nytt. Många erfarenheter i bagaget, och jag vet precis HUR dåligt man mår i abstinens, och förmodligen hur ännu sämre man mår nästa gång.

Well, dag två, och trots perfekt kosthållning och träning + promenader. Här sitter jag igen.
Jag har dock slät-läst boken och rekommenderar boken verkligen.Mycket sant står i den.
Mycket depp om att man måste sluta äta närpå all form av mat. Enbart grov korn, kött och grönsaker kan man äta.
PRECIS allt annat är dåligt - i grova drag.

Chokladen jag äter smakar väldigt starkt, sockret bränenr i munnen efter uppehållet, och jag förstår ju att det inte är bra.
Ändå vill kroppen ha sina edorfiner och serotonin på detta sätt.
Eller, det vill den inte. men kroppen vill ha bra koppling mellan hjärncellerna, och bra känsloliv. OCh därmed ökar betaendorfin kravet.

Man blir faktiskt lite ledsen när man läser det.

Jag kan inte låta bli att fundera, när blir det dags att leva för det man presterar, det man brinner för?
Jag har ritat förut, jag har spelat piano, jag har gjort så mycket. Jag älskade det. Varför?

Beta endorfinen. Varför kan inte kreativtet löna sig, varför ska något så egoistiskt som träning vara bättre?

brist på lust, och livslust antagligen.
Jag är komplicerad, man är itne alls inte mer komplicerad än vad man gör sig,.

Det är de känsligasom råkar mest illa ut. ALLTID:

Open yourmind, let your heart stream. Det är väl det som bör sökas efter

Avslutning:

Kattbilder, I are upset at this!

<a href="http://www.lolcats.com"><img src="http://www.lolcats.com/images/u/07/23/lolcatsdotcomvsj2mwsyz7d4zp5l.jpg" border="0" alt="lolcats funny cat pictures"></a>

*Dysfori är motsatsen till eufori som betyder uppspelthet,lycka i liten förtvinad kropp egentligen.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0